iwontleaveyou.blogg.se

 

- You have to wake up, mammas morgontrötta röst lät som att någon satte en högtalare med hårdrocks musik vid mitt öra. 

- Get out. 

Mamma gick upp, och jag gick upp sakta ur sängen.. Vad skulle jag ha på mig?

Med lite små panik slängde jag runt kläderna som fanns i garderoben. 

Jag kom fram till att jag skulle ha på mig en tight svart långärmad tröja och en jeansväst över det. Till byxor skulle jag ha ett par Dr.Denim jeans.

Jag packade ner saker i min väska som kunde vara nödvändigt att ha. Plånboken, tuggumin, halstabletter, en tom mapp, bindor och lite småsaker. 

Sur över att det var skola gick jag ut och satte mig vid matbordet med en skål fil och flingor. Jag var inte alls hungrig, jag mådde illa. Jag tog en tugga och slängde resten. 

- You have to eat, sa mamma. 

- And you have to stop care about me, it's my life. If I live my life so can you live yours, sa jag och gick och borstade tänderna. När varje tand var ren från den lilla frukosten så borstade jag igenom håret och plattade det tills det var spikrakt, den sprayade jag det och puffade upp det lite. Jag la mitt långa mörkblonda hår över axeln och hade på mig mascara, puder och rouge. 

Sen gick jag och snörade på mig mina Converse, 

Det tog max tio minuter att gå till skolan så jag tog mig en promenad för att slippa ta en trång skolbuss med massa förvånade blickar över att en ny elev är på bussen. 

Med musik så var det inte så jobbigt även fast jag inte hade sovit något nästan för jag vaknade mitt i natten och grät över pappa. 

När jag var framme så tog jag ett djupt andetag innan jag sköt upp skolportarna och gick in i skolan.

När jag väl var framme vid korridoren där jag hade mitt klassrum så ser jag Hampus? Harry, juste, han hette Harry. Killen från den kvällen och affären. 

Jag ignonerade hans blick och gick in i klassrummet. Jag var fem minuter sen.

- Im sorry im late, sa jag.

- Oh, it's okey, I know it can be hard to find in this huge school, and im Mrs.Morgan, sa en svarthårig kvinna som antagligen var min mentor. 

Mina ögon fastade direkt på killar längst fram i klassrummet, en av dom hade blont och ostyrit hår, den andra hade svart hår och otroligt fina ögon. Men det var inte därför mina ögon fastade på dom, det var för att dom glodde som om dom aldrig hade sett en tjej förut. 

Jag gick och satte mig längst bak i klassrummet vid den enda tomma bänken i klassrummet. 

- Have someone seen Ms.Styles? sa Mrs.Morgan strängt. 

 

˜

Jag hade precis börjat jobba lite lätt i matteboken när dörren öppnas och jag ser direkt vem det är som stiger in igenom dörren. 

- Sorry im late, sa han Harry och flashade ett leende. 

- It's okey this time, take a place to sit, you are already after in math, you don't have to be more.

Jag kom direkt på att den ända lediga platsen var brevid mig, åh nej. 

Han kom emot mig.. Han bet sig i läppen innan han satte sig ner.

Hela matten gick utan att vi sa ett enda ord. 

När den tystaste och pinsamaste lektionen i mitt liv äntligen var slut så gick jag fort ut ifrån klassrummet. 

- Wow, that was the nicest bum I've ever seened, jag hörde en röst bakom mig säga det.. Jag vände mig om och hoppades på mitt liv att det inte var Harry som sagt det. 

När jag såg vem det var blev jag ärligt talat förvånad. Det var den lilla blonda killen som såg så söt ut. 

- Idiot, sa jag och fortsatte gå. 

- Exuce me? han följde efter mig.

- Please, leave me alone, sa jag och fortsatte återigen att gå. 

Men han fortsatte att följa efter mig. 

- Niall, seriously, leave her alone, en igenkänd röst hördes bakom mig. Det var Harry. 

Direkt efter Harry sakt till så gick den dryga lilla killen iväg. 

___________________________________________________________________________________________

 

Ah, såja.. Ett nytt kapitel, enjoy it!